Händighet och ”djuröga” på Stafsgård
Lars Nathanaelson föder upp nötdjur på Stafsgård i Jämtland, en gård som gått i arv i generationer och där Lars är den 14:e i ordningen. Ett snabbt överslag och man hamnar någonstans i början av 1600-talet. En svindlande tanke! Idag finns här 130 djur, några kvigor men mest tjurar, som Lars ensam håller ordning på. Dessutom finns skog på marken som kräver sitt med avverkning, röjning, gallring och plantering.
Det säger sig självt att det inte är något 9–5-jobb att driva en sådan verksamhet. Det är ett tufft och krävande arbete och dagarna kan bli långa, i synnerhet under vårbruk och vallskörd när arbetet är som mest intensivt. – Man måste vara duktig på så mycket, menar Lars. Du ska vara händig, för det är jämt saker som händer. Har man djur måste man förstås också ha djuröga.
Lars bakgrund vittnar om att han är rätt man för jobbet. Förutom att ha lantbruket i blodet, har han också skaffat sig andra erfarenheter som är till hjälp i det dagliga arbetet på gården. Under 15 år arbetade han med att köra skogsmaskin och han har även varit verksam inom slakt och styckning av nöt, gris, ren och älg.
Lars är övertygad om att djur som har haft det bra och fått ett bra foder ger ett kött av bra kvalitet – med rätt form, fett och vikt. Tjurarna på Stafsgård får ett ensilage med bra näringsvärde och som komplement ett närproducerat, rapsbaserat kraftfoder. Kvigorna går på bete under sommaren, men att ha tjurar på bete är inte helt oproblematiskt. Det tar vår stränga djurskyddslagstiftning också hänsyn till, för utevistelse av tjurar regleras inte.
– Hamnar de intill grannens kvigor och de blir brunstiga, ja, då är det kört!
Hur tänker man som bonde idag kring de krav och regelverk som finns? – Det är bra att det ställs höga krav på oss som håller djur, menar Lars. Men när till exempel kommun och landsting ska köpa in känns det inte som om man tittar på den aspekten alls, då handlar allt ändå om pris i slutändan och det är verkligen synd. Hos Lars finns inte bara ett starkt engagemang för djurens väl utan också för bygdens. – För att bevara ett öppet norrländskt landskap och en levande landsbygd är det viktigt att vi främjar produktionen av den norrländska köttråvaran.
Utmaningarna till trots så verkar inte yrkesvalet utgöra några tveksamheter idag – även om Lars får fundera en stund när han får frågan vad som är det bästa med bondelivet. – Det är ett fritt jobb där jag får följa säsongerna och där jag får bestämma själv vad jag ska göra. Nog händer det saker ibland som jag inte bestämt, men då blir det en utmaning att lösa!