Elin och Daniel Bergström

– Jag föddes här, flög iväg och kom tillbaka! Så beskriver Daniel Bergström sin relation till gården Nysäter Lantbruk väster om Sundsvall där han och hustrun Elin driver lantbruk. De tog över gården efter Daniels mormor och morfar runt millennieskiftet. Här finns, förutom makarna och fyra barn, även 330 ungtjurar. – Jag har alltid känt att jag vill jobba med djur och bo på landet, så det var ett ganska självklart val att driva lantbruket vidare, berättar Daniel. Som bonde får jag göra min egen dag och hålla på med något jag tycker om.

Friheten till trots, som barnfamilj är det en utmaning att få tiden att räcka till. I synnerhet när det är vårbruk och skörd, då tenderar dagarna att bli långa.

– Alla får vi pussla för att få rutinerna att fungera. Har man med djur att göra så kan man ge sig på att de hittar på något ”skojigt” när man äntligen ska få komma in och göra kvällsmat och kanske titta lite på tv. Man skrattar, skakar på huvudet och sliter sitt hår ibland – men det är samtidigt en del av charmen, menar Daniel.

Både Daniel och Elin är engagerade i frågor som rör djurens väl och den förebyggande djurhälsovården. – Det händer då och då att vi får frågan ”Hur är det att sköta djuren när ni sedan ska skicka dem på slakt?” Men det innebär inte att jag inte älskar mina djur, att jag skickar dem på slakt. Djuren ska ha det så bra som de någonsin kan ha det fram tills det är slut. Det finns inget värre än att se ett djur som är sjukt. För mig är det jätteviktigt att de får den omsorg de behöver. Det ruckar vi inte en millimeter på!

I media läser vi ofta om övriga Europas och världens liberala inställning till användningen av antibiotika, som vi nu ser konsekvenserna av i form av ökad antibiotikaresistens. – Självklart ska vi behandla djuren, men inte förrän de faktiskt är sjuka. I vissa länder behandlar man hela boxen fastän bara ett djur är sjukt, eller tillsätter antibiotika i fodret. Just nu har vi en nyanländ som gör praktik hos oss två dagar i veckan, han är veterinär från Egypten. Det är jätteroligt och gör att skillnaderna blir väldigt uppenbara. När han berättar att ”så här kunde vi gjort i Egypten”, och vi får säga att ”nej, det går inte här, och nej, så kan vi inte göra…” 

– Vi ska lyfta fram den produktion vi har i Sverige, och vara stolta över den, menar Daniel. Vi har ett otroligt bra hälsoläge och det ska vi värna om.

Familjen köper väldigt sällan kött själva, de går bara till frysen, men Daniel berättar om ett tillfälle när de var med barnen på träningsläger i Mora och skulle grilla. – Vi stod där vid köttdisken i butiken och tänkte: ”Hur gör man här?” Men jag skulle aldrig titta på nåt annat än en svensk köttbit. Jag vet ju hur det produceras, vad skillnaden är.

– Samtidigt måste folk förstå att det inte är Bullerbyn eller Bregottfabriken, där glada kor skuttar runt i gröngräset hela tiden. Det finns en höst också när det är grått, regnigt och lerigt. Det är en av de största utmaningarna som svenskt lantbruk har idag, menar Daniel, att klyftan växer mellan konsument och producent. Därför försöker de ha öppen gård någon gång om året. – Vi har inget att dölja, man får titta i vartenda skrymsle och se hur kalvarna har det. Om du får komma ut och se hur det ser ut, att djuren har det bra, då är du kanske beredd att betala de där extra 25 kronorna för en lokalproducerad köttbit.